Jag undrar när saknad slutar att kännas. Dom säger att det gå över när dagarna går, men dom har så fel. Saknaden blir bara starkare och starkare med tiden. Det finns ingen jag inte saknar, jag saknar precis alla. Jag kan nästa jämföra kaos lite med saknad för båda sakerna är så förvirrande och gör ont. Man vet inte riktigt vad man ska ta vägen eller vad man ska göra. Ibland kan det vara skönt att sakna, men ibland kan det även vara jobbigt. Man lär sig säkert att leva med saknaden och acceptera den, även fast det tar tid.jag försvann som ett eko
när saknaden skapade tomrum.
jag vill
bara ha
någon äckligt
nära som jag
kan kväva med
mina andetag
och känna
trygghet oss.
Jag skrev en dikt idag, som jag tänkte lägga upp.
Den kan tolkas lite hur som helst, menmen..
jag föll över illusioner.
Snöflingorna dansar harmoniskt på din tunga
och fastnar som spindelväv innan dom smällter.
Passionen i dina ögon speglar en himmelsk
känslan som smeker spegelklara vattendroppar
på en halv död lilja i ett fruset glashjärta.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar